Zicko... I miss you
När jag ser på dessa bilder av Zicko, känns det som att jag vill gråta. Han var min. Min vän.
Saknar mest hans liksom, sätt. Han var alltid likadan. Lugn och trygg. Väldigt pålitlig. Och väldigt glad. Han visste hur man skulle uppföra sig. Det vet t.ex inte Nipsu.
Saknar min läromästare... han slog ALLA lärare jag någonsin träffat.
