Då man ska få allt att gå ihop...
Allt ska klaffa, allt ska man prestera i.
Humöret ska va på topp, man ska vara energisk och effektiv hela tiden. Inte låta någon minut gå i spillo till att göra onödiga saker.
Mitt liv är ett enda stort stressmoment nu känns det som. Som om jag skulle vara med i Divergent och nästa utmaning är att klara av stress.
Det känns som om alla bara rycker i mig hela tiden. Men alla armar räcker inte till.
Lärarna säger att man ska börja öva i god tid på alla prov. Kompisarna vill vara med en. Och så har man en älskad häst som man också måste sköta om.
Gör det, gör det där, köp det, läs på det, sök upp det, ta med det, hjälp till med det...
Det tar aldrig slut.
Och jag försöker verkligen! Och det tror jag många andra också gör. Planerar och planerar, skriver upp och lägger påminnelser. Allt för att få det att gå ihop.
Jag försöker mitt bästa. Varje dag.
Men känslan av att man faktiskt inte orkar så mycket länge till smyger sig ännu närmre på och känslan blir bara ännu starkare.
Hur ska man ha motivation till att göra femtielva saker om dagen när man egentligen bara VILL sitta på hästryggen eller typ göra ingenting? Nu får det där bara låta hur barnsligt som helst, vem bryr sig.
Suck för livet just nu, en enda stor suck.
