Som ett pussel
Varför kan inte allt va lätt? Varför händer inte allt stort på en vecka?
Varför är det så himla mycket saker att fixa för att allt ska fungera?
Planen som jag försöker smida nu tycks inte bli varmare...
Jag försöker ta reda på så mycket jag kan, men så fort jag frågar någonting kommer det bara upp nya problem.
Nått som inte den personen berättat förut! Jag gillar verkligen inte när folk inte säger saker, de säger bara lite grann liksom. Inte hela sanningen. Det är fel, jag vill att om det är ett problem eller många små. Ska man säga alla saker rakt ut. Åt dom som man kan säga det till. Inte bara lite grann... Och hålla resten för sig själv.
Det kan lätt bli missförstånd. För personen som man sa det till kanske vill försöka hjälpa en, och gör någonting åt det och sen när man får hjälpen för det problemet man har, av den personen. Så kanske det inte hjälper alls, för man sa ju inte HELA sanningen. Jättedumt. Nej, man säger hela sanningen åt en person man litar på och då kan man försöka lösa problemet tillsammans. Man tror ofta att ingen kan hjälpa, och ibland kanske det är så, men ofta är det så att den som man verkligen tror att ingenting kan. Kan hjälpa mest av alla. Ibland är det så. Det har hänt mig. Men jag får vänta och se. Allt går väl bara man vill. Jag får blicka framåt och kämpa. Jag ska satsa. Satsa stort. Det får bära eller brista men den risken får man ta. Men om det lyckas, såkommer det vara det största jag någonsin gjort i hela mitt liv. Jag klarar mig nog. Det tar bara en tid.
