Det kommer sĂ€kert bli tungt att skriva det hĂ€r inlĂ€gget, jag Ă€r hellre en mĂ€nniska som lever i nutiden och framĂ„t. Att blicka tillbaka pĂ„ olika saker som man har gjort, men som man inte gör mera, kĂ€nns pĂ„ nĂ„got vis alltid sĂ„ sorligt. Ăven fast man försöker minnas de hĂ€r minnena med glĂ€dje! Men nĂ„ja. Let's get started!
Â
NÀr jag sÄg Nipsu första gÄngen sÄ var det nog kanske INTE kÀrlek vid första ögonkastet. Eller ja, kanske det var det. Vad vet jag. Det hÀr var i september 2014.
Jag minns att Zicko precis hade lÀmnat mig, och sÄklart var jag ju vÀldigt ledsen för det. Jag gick runt med den attityden att jag ville ha en ny Zicko - fast lite yngre. Zicko var ju en hÀst som kunde i princip allt, sÄ i kan ju förstÀlla er skillnaden mellan honom och Nipsu pÄ den tiden! :)
A hade tipsat mig om denna ponny (Nipsu dÄ) Och hade sagt att hon sÀkert skulle passa mig!
Jag minns att jag fick beskrivningen av henne som en 7 Ă„rig liten ponny som var riden mest i terrĂ€ng.Â
Jag fnös. Herregud, det var ju en bra lÀromÀstare pÄ kanske 12 Är som jag skulle ha. Vad jag inte visste dÄ.... ;)
Fick meddelande om att jag kunde fÄ rida henne pÄ en lektion om jag ville, en lektion som var ganska lÀtt. Det var yngre ryttare Àn mig dÀr. Jag tackade ja, dock ganska motstrÀvigt. NÀr jag senare kom till lektionerna, sÄ var det 2 nya hÀstar dÀr. En av dem var Nipsu, och sÄ var det en annan hÀst som kom frÄn samma stall. Den hÀsten var sÀkert jÀttestressad över att vara pÄ en nytt stÀlle, vilket Àr helt förstÄeligt. SÄ den hade varit lite vild minns jag. Nipsu hade dock de andra sagt att hade uppfört sig helt okej.
Jag minns nĂ€r jag sĂ„g henne, hon var mindre Ă€n vad jag trodde, med lĂ„nga smala pinnben, och en rĂ€tt sĂ„ stor mage. Manen var lĂ„ng och tunn, och hon hade skavat av hĂ€lften av den. Samma sak i svansen, dĂ€r uppe hade hon ingen svans, utan det var bara helt vitt skinn. Usch.Â
Hon var som sagt inte smal, men hon hade inga muskler. Hon sÄg inte riktigt ut att ha blivit riden pÄ lÀnge. Sadeln som hon hade var en alldeles för lÄng sadel, hon har kort rygg, och det var en sadel för en storhÀst. Jag minns att det var i princip det som jag hade förvÀntat mig, en liten, ful och okunnig ponny. Zicko var ju en hÀst med myyycket högre klass, men han hade ju lÀmnat mig....
NĂ€r jag sĂ„g Nipsu trava sĂ„ tĂ€nde det i mig. Herregud vilken trav hon hade! LĂ„nga, fina och lĂ€tta steg. Hon sĂ„g inte ens ut att nudda marken. Hon hade ledare, och jag sĂ„g att hon tryckte sig hela tiden mot ledarens grimskaft, hon ville förstĂ„ss springa mera!Â
Jag skulle sedan hoppa upp pÄ henne, men jag kÀnde mig inte sÀrskilt rÀdd. Hon hade ju en fin trav, och verkade helt okej. Men de andra runt om mig var nog ganska nervösa. Minns att alla frÄgade. "Nora ska du rida den dÀr hÀsten" Oj herregud, vi fÄr se hur det gÄr" "Hoppas att du inte faller av" osv...
Men det gjorde mig pĂ„ nĂ„got vis Ă€ndĂ„ mer modig. Inte kunde ju jag vara rĂ€dd för att rida den hĂ€r hĂ€sten? Har Ă€ndĂ„ alltid varit en vĂ€ldigt orĂ€dd ryttare.Â
Nipsu var stel, spÀnd, pigg och kÀndes pÄ nÄgot sÀtt som inne i en bubbla.  Hon hade liksom byggt upp en mur runt sitt riktiga jag, och gick inte riktigt att kommunicera med. Det minns jag tydligt. Hon förstod nÀr man svÀngde henne med tygeln, men inte skÀnklarna alls. Om man skulle anvÀnda skÀnklarna sÄ var det för att gÄ FRAM. Inget annat, dÄ blev hon stressad och hoppade hit och dit. Hon testade lite i skritten, och försökte ta kommandot med att liksom lÀgga emot, t.ex svÀnga 180 Ät ett annat hÄll och gÄ raskt ditÄt, men jag styrde bara tillbaka henne varenda gÄng. Försökte hÄlla huvudet kallt. Traven gick, men det var vingligt. Hon hade bara en vÀxel, vilket var den hÀr stooora travhÀst traven.
Vi travade allihopa pÄ en stor stor Àndvolt i ena Ànden av ridplanen, och jag minns att jag trodde hon gick pÄ tygel! Hon hade huvudet sÄdÀr snyggt nerÄt, men pinnade ju pÄ för allt hon var vÀrd och hade bitit fast sig i bettet, haha! Jag hade som sagt ingen aning om hur det skulle kÀnnas ;)
NĂ€r jag skulle galoppera var Nipsu spĂ€nd som en fiolstrĂ€ng, alltsĂ„ hela kroppen var spĂ€nd frĂ„n mule till svans och man fick inte riktigt kontakt med henne. Hon lyfte Ă€ndĂ„ galopp, och DĂ
gick det undan! Hon sprang som sagt i EN ENDA vÀxel, och det var nÀst intill sken. Minns att ridlÀraren sa, NORA. Ta det lugnt, försök fÄ det att gÄ saktare! Jag hojtade tillbaka, att jag tror inte det gÄr! :D
Redan efter den lektionen sĂ„ fick jag höra att "herregud vad den hĂ€sten for hĂ„rt" "Den verkar ju helt galen" men dĂ„ hade jag redan bestĂ€mt mig. Det fick vara som det ville. Men jag gillade Nipsu. Hon ville jag ha. Vet inte vad jag sĂ„g i henne, men fan heller. Den hĂ€sten skulle jag ha.Â
Jag försökte förstÄs försvara henne, och sÀga att hon inte alls verkade sÄ galen, bara lite hehe ;)
Att hon bara hade den dĂ€r ena vĂ€xeln i galopp, just för att hon inte kunde galoppera annorlunda!Â
Men fick bara en förundrad blick tillbacka...Â
NĂ€r jag Ă€ven sa pĂ„ samma lektion att sadeln var rĂ€tt sned hela tiden. Just för att den var för stor och bred, sĂ„ fick jag "Den dĂ€r hela hĂ€sten Ă€r ju sned" som kommentar tillbaks.Â
Jag tror det var efter den lektionen som jag stod och vĂ€ntade pĂ„ att de andra skulle vara fĂ€rdiga med Nipsu i grimma och grimskaft. Plötsligt lutade hon mulen mot min axel, nĂ„got hon ofta gör idag, och jag viskade "NĂ„ja, du Ă€r frĂ„n och med nu den enda jag har". Kommer alltid minnas det. Tog Ă€ven en bild. Det Ă€r den första bilden jag har pĂ„ henne, men kan inte riktigt komma ihĂ„g i vilket tillfĂ€lle jag tog den. Den Ă€r frĂ„n den 10 september 2014.Â
 Ja, och sĂ„ satte vi igĂ„ng. Det gick ju inte som pĂ„ rĂ€ls precis, men jag började rida Nipsu pĂ„ de flesta ridlektionerna vi hade. Hon hade inga skor dĂ„ hon kom, och hade inte haft skor pĂ„ sig pĂ„ över ett halvt Ă„r. Jag minns sĂ„ vĂ€l första gĂ„ngen Niklas (vĂ„r hovslagare) Skulle sko henne. Hon kunde inte stĂ„ fast nĂ„gonstans, sĂ„ jag höll i. Bakhovarna gick, men framhovarna tog sĂ€kert en halvtimme pĂ„ var! SĂ„ fort han tog upp hoven, sĂ„ stegrade hon sig. Hon var inte spciellt rĂ€dd, det sĂ„g man pĂ„ henne. Utan allmĂ€nt ouppfostrad och ville inte ha framskor pĂ„ hovarna ;) Samma sak gĂ€llde nĂ€r man ledde henne.Â
Hon gick som ett ljus sÄlÀnge det fanns en hÀst framför och man var pÄvÀg mot nÄgon hage med grÀs i typ. Annars kunde hon gÄ pÄ en hur som helst, jag minns att det knappt gick att borsta om man inte var 2 stycken. En gÄng nÀr jag och min kompis skulle föra henne och en annan ponny till hagen. Hon var superstressad dÄ jag ledde henne, och taktade och gick pÄ. Plötsligt sÄ tror jag hon blir rÀdd för nÄgonting (Vad kunde det har varit? :D Typ ett löv?) Och slÀnger jÀttemycket med huvudet sÄ jag tappar grimskaftet, knuffar till mig och galopperar ivÀg,  men som tur slutade hon i hagen! ;)
Jag minns den dĂ€r första "hopptrĂ€ningen" jag var pĂ„. Det var en annan ridlĂ€rare, och hon var nog tror jag den första  som gillade min "krutponny". Jag minns att vi hoppade ett hinder pĂ„ lĂ„ngsidan. Och Nipsu verkligen sprĂ€ngde pĂ„ varje lĂ„ngsida, det var SKEN 10 m före och 20 m efter men hoppet i sig  var Ă€ndĂ„ inte sĂ„ dumt. Jag minns att ridlĂ€raren sa att "Herregud vad hon Ă€r kvick i benen, henne gör vi till en hopponny Nora!" Och jag var förstĂ„s överlycklig!Â
Jag tror det mĂ„ste ha varit i oktober nĂ„gon gĂ„ng, sĂ„ tog jag kontakt med Emma, (En duktig hoppryttare som jag var pĂ„ prao hos i Holland) Och frĂ„gade om hon kunde hjĂ€lpa mig. Jag beskrev nog Nipsu en ponny som bestĂ€mde farten ganska mycket sjĂ€lv. Men att hon Ă€ndĂ„ var fin!Â
Jag tyckte dĂ„ att den hopptrĂ€ningen gick bra, vet dock INTE vad jag skulle ha tyckt idag haha, men Emma tyckte Ă€ndĂ„ att hon var helt bra. SĂ„ jag var glad över det Ă€ndĂ„.Â
Nipsu var alltid ÀndÄ jÀttetrevlig att rida i terrÀng, hon var pigg. Och rÀdd för saker i buskarna (oftast) men helt trafiksÀker. Det var ÀndÄ en jÀttebra grej att hon var det frÄn början, för det Àr mycket lÀttare nu nÀr hon kan gÄ först, och gÄr förbi lÀskiga saker och sÄnt :)
Jag trodde ju alltid pĂ„ Nipsu, jag drömde högt. Jag hade ju mĂ€rkt att hon tyckte om att hoppa, och med den ena trĂ€narens och Emmas ord i bakhuvudet sĂ„ hade jag ett mĂ„l. En meter. Det skulle vi över. NĂ„gon dag. NĂ„gon gĂ„ng.Â
NĂ€r jag började rida henne pĂ„ de flesta ridlektionerna sĂ„ kom det egentligen bara kommentarer som "Jaa... Vi fĂ„r ju se OM det skulle rĂ„ka bli nĂ„gonting av den dĂ€r ponnyn, antingen slutar hon som en galen travare eller sĂ„ kanske hon blir nĂ„t! Vi fĂ„r se!"Â
Det kĂ€ndes ju inte speciellt peppande att höra. Jag minns att jag blev ganska ledsen över det. Men fortsatte Ă€ndĂ„ att rida Nipsu, den som sa det, hade ju faktiskt aldrig suttit pĂ„ henne förr. SĂ„ den kommentaren spelade ingen roll.Â
TrĂ€nade hela hösten dĂ€r pĂ„ att fĂ„ upp hennes kondition. Hon hade ingen alls dĂ„ hon kom, hon bara sprang, svettades och stressade. NĂ€r hennes kondition var uppbyggd, sĂ„ orkade hon ocksĂ„ lyssna lite bĂ€ttre. I samma veva nĂ„gongĂ„ng sĂ„ slutade min bĂ€sta kompis att rida sin ponny, sĂ„ jag blev rĂ€tt ensam dĂ€r i mörkret. Var dock ganska van vid att rida ensam, det hade jag ju alltid gjort pĂ„ min förra ponny Zicko i Emmes skogarna, sĂ„ för mig var det inget problem. Nipsu hade dock en stoor testperiord pĂ„ det hĂ€r med att gĂ„ ensam i terrĂ€ng, och det slutade inte förrĂ€n typ.... vĂ„ren 2015 hehe.Â
For med henne till BroĂ€ndas (stallet hon stĂ„r i nu för tillfĂ€llet)  vintern 2015. Det var dagen efter nyĂ„r jag flyttade henne minns jag. Kan lugnt och vĂ€l sĂ€ga att det var nog det bĂ€sta valet jag har gjort. Var dĂ€r i 2 mĂ„nader och fick trĂ€ningshjĂ€lp. BĂ„de av dressyrtrĂ€naren Jaana och hopptrĂ€naren Malin. DĂ€r lĂ€rde jag mig att fĂ„ Nipsu pĂ„ tygel, att fĂ„ henne i lugn och avslappnad form. NĂ„got som Nipsu aldrig sĂ€kert hade stött pĂ„ förr, och efter nĂ„gra dressyrtrĂ€ningar sĂ„ hoppade hon Ă€ven utan att rusa. Det var helt magiskt.Â
Kan inte sĂ€ga, mer. Det var som att leva i en dröm.Â
Just före hon flyttade till BroÀndas sÄ var Nike och fotade oss, det Àr första photoshooten med henne. Och jag kan ju fast visa er hur det sÄg ut ;)
Â
Â
SÄhÀr var den vanliga traven... lugn och avlslappnad, visst?
Och sÄ var det galopplyften... Hade alltid samma problem med att jag lyfte galopp, Nipsu galopperade kanske 2 sprÄng. Och sedan upp med ett bocksprÄng RAKT upp i luften. Det var det normala, men jag tror att jag har hÄllits pÄ varenda gÄng ;)
Â
Den vanliga formen i galopp visar sig ocksĂ„ hĂ€r!Â
Dock sĂ„ var vi ju ganska söta Ă€ndĂ„!Â
 HÀr Àr lite bilder frÄn nÀr vi var vi BroÀndas!
Â
Â
Â
HĂ€r kunde jag t.ex TRAVA runt barbacka pĂ„ henne, utan att hon stack eller att jag typ föll av ;)Â
Hade Ă€ven fĂ„tt ett hum om hur man skulle BĂJA haha! Nej, men hĂ€r blev i ett team, inte tvĂ„ stycken som kĂ€mpade emot varandra :)Â
Â
Efter att vi kom hem frĂ„n BroĂ€ndas, sĂ„ var jag exalterad över att visa hur mycket bĂ€ttre Nipsu hade blivit och hur mycket hon hade Ă€ndrats. Dock sĂ„ stod Nipsu inte riktigt pĂ„ min sida, och stressade ihjĂ€l sig nĂ€r hon kom tillbaks till Annas igen. Jag var vĂ€ldigt ledsen, vi hade ju faktiskt varit ett bra team.Â
Det gick nĂ„gra mĂ„nader, Nipsu vande vĂ€l sig succsesivt med att vara vid det vanliga stallet igen. Jaana och Malin kom Ă€ven och hade lite lektioner och trĂ€ningar sĂ„ att jag kunde fĂ„ ordning pĂ„ henne igen.Â
Hade inte riktigt nÄgra speciella mÄl med just dÄ. Men vi jobbade pÄ och lÀrde kÀnna varann bÀttre och bÀttre. Saknade min ridkompis vid BroÀndas, som man trÀnade ihop med och hade mÄl tillsammans med, inte förstÄs samma mÄl. Men Ätminstone nÄgon som man kunde sitta och diskutera saker med. Mamma blev nog lite trött pÄ att höra haha :D
Den 5 maj, sÄ skulle Annas ponnygÀng pÄ en liten klubbtÀvling, och dÄ fick jag och Nipsu komma med och debutera hopptÀvling :) Det var jÀttekul, vi for bara en bomklass sÄ det var ganska enkelt, felfritt kom vi igenom och Nipsu var stressad men riktigt bra. SÄ jag var nöjd med henne :D
En bild frÄn den tÀvlingen :)
Â
HÀr Àr ocksÄ en bild dagen före tÀvlingen nÀr det var bara ett vanligt pass, Nipsu var ganska pigg och pÄ!
NĂ€r jag blev konfirmand sĂ„ hade jag precis varit i en studio och tagit bilder för det. Var fin i hĂ„ret nĂ€r jag hade varit hos frisören sĂ„ jag och Nike tog en till photoshoot med Nipsu! De hĂ€r bilderna Ă€r nog bland de finaste jag har pĂ„ mig och henne. De klĂ€derna jag har pĂ„ mig gör att bilderna ser ut att vara tagna frĂ„n förr i tiden. Ă
tminstone enligt mig :)
Â
So much love in this picture <3
Det blev till sist sommar, och jag for pĂ„ ripplĂ€ger bland annat. I Juli sĂ„ flyttade jag Nipsu till ett av mina favoritstall om man inte rĂ€knar BroĂ€ndas och Annas dĂ„. Och det Ă€r i Emmes hos Eena och Tero. DĂ€r hade jag min förra ponny Zicko under 2 periorder och jag trivdes superbra dĂ€r och gör det fortfarande! Tillsammans med Nike och Deli och Vefas och Malena. Det var en juli mĂ„nad som jag verkligen njöt av till 100%. Ălskade mĂ€nniskorna, Ă€lskade hĂ€starna, Ă€lskade stĂ€llet. Vi hade Ă€ven tillgĂ„ng till att fĂ„ lite hopptrĂ€ningar för Malin och det var jĂ€ttebra :D
Nike och jag hade en ridphotoshoot dĂ€r och jag och Nipsu hade röd outfit ;)Â
PÄ de hÀr bilderna ser man verkligen kvalitén i hennes gÄngarter!
Â
Det var en sommar som hashtaggen pÄ instagram var #Happylife
Vi kom i början av augusti tillbaka frĂ„n Emmes, och det blev sĂ„ smĂ„ningom höst. Jag jobbade pĂ„ med Nipsu, skolan och annat. Men vĂ€garna blev hĂ„rdare och det blev mörkare varje dag. Vi kĂ€mpade pĂ„ tillsammans, hon och jag.Â
Gick ju sista Ă„ret i högstadiet och det var mycket i skolan, det var ridlektioner som jag hade hand om varje vecka och herregud vad det var tungt minns jag! BĂ„de psykiskt och fysiskt.Â
Till vintern sĂ„ hade jag tĂ€nkt flytta Nipsu till ett annat stall, för de flesta andra ponnyerna skulle bort. Men sĂ„ blev det inte av vissa andledningar.Â
Skötte stallet och de resterande hĂ€starna i princip helt sjĂ€lv frĂ„n december till februari. Nipsu red jag. I alla vĂ€der. Ingen ville komma till stallet i januari nĂ€r det var -30 grader. Men jag red Ă€ndĂ„. Det var sĂ„klart barbacka med 7 lager överdelar och 5 lager underdelar. Men jag red, jag vattnade hĂ€starna, jag skötte dem. Jag var i stallet Ă€ndĂ„! Och efter den vintern var jag vĂ€ldigt stolt över mig sjĂ€lv.Â
Nike kom med och fotade en kall vinterdag, bilderna blev kanske inte sÄ superbra. Men nÄgonting att komma med Ätminstone!
Â
Ăven fast det inte blev trĂ€ningar och sĂ„nt som jag hade tĂ€nkt mig under den vintern, sĂ„ jobbade jag Nipsu vĂ€ldigt mycket frĂ„ marken, med frihetsdressyr och sĂ„nt. Man kunde inte göra mycket annat nĂ€r det var mörkt och kallt. Men det gjorde att vi fick ett mycket starkare band till varandra, sĂ„ jag Ă€r glad idag att det blev som det blev!
Â
 Under vÄren sÄ var det vÀl helt okej med ridningen av Nipsu, men det uppstod massa sadelproblem t.ex. Vi provade sadel efter sadel, och hon gillade ingen alls. Bockade mest, det var det hon gjorde. Det gjorde att jag inte kunde vara med pÄ trÀningar osv. Och det var förstÄs tungt. Vem ville ha en pigg ponny som man endast kunde rida barbacka liksom?
Skadorna var ocksĂ„ ett problem, Nipsu Ă€r vĂ€ldigt kĂ€nslig, och fĂ„r lĂ€tt sĂ„r som svĂ€ller upp. Hon hade nĂ„got som vi kallar för imppari, HELA vĂ„ren. Det Ă€r nĂ€r hĂ€sten fĂ„r ett sĂ„r pĂ„ t.ex benet, och det kommer smuts in i det, vilket gör att typ hela benet svĂ€ller upp och man kan inte rida ordentligt. Nipsu hade under en periord imppari i ALLA 4 benen pĂ„ samma gĂ„ng, och Ă€ven mugg. Hagarna var sĂ„ klottiga sĂ„ jag tror det kom dĂ€rifrĂ„n. Det var bara att KYLA benen, dag ut och dag in. Mata i henne kurer och vĂ€nta pĂ„ att det skulle gĂ„ över.Â
I början pĂ„ april/maj sĂ„ kunde jag Ă€ntligen börja trĂ€na lite igen, sadeln som vi hade hittat som Ă€ven Nipsu accepterade sĂ„ var en SKITFUL, bomlös sadel. Men jag hade redan haft en vĂ„r full av bakslag, sĂ„ för mig spelade det ingen roll hur sadeln sĂ„g ut.Â
NÀr vi började pÄ hopp/dressyrtrÀningarna igen sÄ började Àntligen vinterns och vÄrens slit betala tillbaks sig lite. DÄ var vi starkare Àn vi nÄgonsin har varit tidigare!
Nipsu var pigg och framĂ„t, men helt som en annan hĂ€st. Jag minns att jag hade hoppat 80 cm med henne pĂ„ hösten tidigare, och jag trodde att vi skulle fĂ„ trĂ€na lĂ€nge förrĂ€n vi var pĂ„ den nivĂ„n igen, men redan pĂ„ första hopptrĂ€ningen sĂ„ hoppade hon studs över 80 +Â
Hon och jag presterade nĂ€st intill 100 % varje vecka. Och jag var helt sjukt förvĂ„nad sjĂ€lv. Alla trĂ€ningar gick jĂ€ttebra, och efter nĂ„gra gĂ„nger sĂ„ hoppade vi studs igen, och dĂ„ flög hon över 95, som ingenting.Â
Jag har sagt det förr och jag sĂ€ger det igen, att höjderna Ă€r inte sĂ„ höga i sig sjĂ€lva, men för mig och Nipsu var det annorlunda.Â
HÀr Àr lite bilder frÄn maj,  mest under ett vardagspass med Nipsu, Nike var snÀll och fotade igen :)
Â
Â
Â
Â
Â
I juni sÄ har det varit ridlÀger, och sÄ har jag varit i Italien, sÄ den mesta av tiden har gÄtt till det, under tiden jag var i Italien sÄ hade en kompis till mig vid namn Aada hand om Nipsu. Tack för det. :)
Vi hann med en tĂ€vling till Nipsu och jag, och det var dagen före hon flyttade till BroĂ€ndas. Det var en klubbtĂ€vling och vi startade 50 och 80 cm. Jag orkar inte berĂ€tta om detaljerna, men vi var felfria i bĂ„da och blev pĂ„ andra plats i 80 cm, gladare och stoltare Ă€n mig var det svĂ„rt att vara i det ögonblicket.Â
Detta Àr frÄn 80 cm klassen ;) Fly baby fly...!
Â
Â
Â
Â
Och sÄ var vi tillbaka hos BroÀndas igen ;)
Under juli mĂ„nad sĂ„ har jag haft Nipsu pĂ„ vĂ„rt absoluta favoritstĂ€lle. Hos BroĂ€ndas dĂ€r var min trĂ€nare Malin Ă€r och min kompis Lina!Â
Jag var vĂ€ldigt tacksam över att jag fick ta dit henne, jag ville sluta med flaggan i topp och ha det sĂ„ bra man kunde ha det den sista mĂ„naden. Och Ă€ven fast vi inte har tĂ€vlat sĂ„ har det Ă€ndĂ„ varit toppen!Â
Vi har t.ex pĂ„ en trĂ€ning hoppat en 90 cm bana felfritt :DÂ
Och pĂ„ förra trĂ€ningen sĂ„ uppnĂ„dde jag mitt mĂ„l. Jag trodde aldrig nĂ€r jag lade mĂ„let för mig och Nipsu om 1m att vi skulle uppnĂ„ det, och nĂ€r vi hade hoppat den dĂ€r studsoxern pĂ„ 95, sĂ„ tyckte jag att jag var ganska nöjd. Men pĂ„ den trĂ€ningen sĂ„ jobbade vi först med öppna, skĂ€nkelvikningar, och en bra galopp pĂ„ smĂ„ volter. Sen började vi hoppa ett rĂ€cke som stod pĂ„ en diagonal, Lina hoppade lite högre Ă€n mig, men plötsligt sĂ„ slutade Malin sĂ€nka Ă„t mig och Nipsu och vi hoppade rĂ€cket pĂ„ 1 m ocksĂ„! Jag ska dock inte sĂ€ga att det var de finaste hoppen vi har gjort. Men över var vi och det betydde Ă€ndĂ„ för mig sĂ„ mycket mer Ă€n att bara hoppa 1 m. DĂ„ hade vi liksom gjort det som var högsta mĂ„let. Det som vi satte dĂ€r mitt i höstmörkret 2014. Visst hade vi kunnat gĂ„ lĂ€ngre men det var det första och största mĂ„let vi uppnĂ„dde :DÂ
Vi hoppade Àven en  trekombination pÄ 85-95??? Och ett rÀcke med en vattenmatta :D
Â
Â
Den sista fina photoshoten jag har med henne, sĂ„ gjordes pĂ„ en Ă„ker typ, kl. 22.00 pĂ„ kvĂ€llen. Med en fin vinrödklĂ€nning och massa myggor. Ălskar bilderna. Visst blev de magiska?
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Â
Jag vill tacka allihopa som pÄ nÄgot sÀtt eller nÄgongÄng hjÀlpt mig eller Nipsu under vÄr resa tillsammans. Min familj, mina trÀnare (speciellt Malin) och massa vÀnner och bekanta. Det har betytt vÀldigt mycket för mig <3 Love you <3
Jag vill Ă€ven tacka min otroligt ovĂ€rderliga ponny, som man alltid ha kunnat söka sig till, och som har funnits vid min sida under den mesta tiden av högstadiet. NĂ€r ingen annan fanns, sĂ„ fanns alltid du. Och du var alltid min prio nummer 1.Â
Om jag nĂ„gongĂ„ng fĂ„r sĂ€ga att jag Ă€r stolt över mig sjĂ€lv. SĂ„ Ă€r det nu.Â
Ăr stolt över min ponny, som alltid kommer vara vĂ€ldigt speciell för mig. Som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjĂ€rta. Ha de bra, och lycka till!
                          Jag Àlskar dig Nipsu <3
Â
Â
