norahansen.blogg.se

Hallo 😄

Sitter på ett hålpass och är ganska forever alone, så jag bloggar lite för att få tiden att gå 😉

Joggade typ 6 km igår när vi hade gymnastik, det gick faktiskt bättre än vad jag hade trott, jag är ju inte ute och springer i vanliga fall så 😅 

Var ganska trött när jag var hemma sen,  men fick ändå till ett helt okej pass på Mir senare på eftermiddagen. Jag var lite.. trött och då blir man lätt på dåligt humör och då börjar Mir lätt lägga emot och bete sig som värsta svinet haha😂 Han gick inte något vidare i början, men i slutet så var det i alla fall helt okej 😆

Fick även ett positivt besked om att jag äntligen får börja lägga igång honom som vanligt igen! Inga garantier för att han håller osv, men jag får åtminstone gradvis börja bygga på honom igen! 😃

Såååå himla kul är det, men som sagt. Jag väntar mig inte allt för mycket. 😊 Idag rider vi bommar och småhinder är det tänkt, och så ser vi om hans knä tål 😊 Hoppas hoppas!

Skrattretande Skrattretande 😂 Det är ungefär var tionde dag jag bloggar haha 😉 Ska börja blogga på hålpassen

igen, det brukar funka, måste bara få in rutinerna i skolan först, vi började ju förra veckan 😃

Tills vi ses imorgon, lite bilder åt er 😆

 

1 år som hästägare och 1 år med världens bästa häst!

Satt och tänkte på allt jag har gjort med Mir hittils, och det har banne mig inte varit lätt asså.
Det är det inte nu heller, nu står Mir med en jobbig skada som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, det är inget allvarligt, men det SUGER om man får säga det så.

Jag hoppas bara att med lite mer tid och envishet att den ska försvinna så man kan börja använda honom på nytt.

Det är synd att inte kunna träna ordentligt och hålla på som tidigare, och jag var ju ändå mer eller mindre lite förberedd på något sånt här för jag äger ju ändå en häst som är *host* 20 år.

För det känns som om vi ändå är helt i början på vår resa, det är långt kvar liksom :)

Mir är den gladaste och mest arbetsvilliga hästen jag någon gång ridit och jobbat med, och jag ÄLSKAR honom PRECIS för den han är.

 

Han är inte den yngsta, mest musklade, och "skadefria" hästen just nu. Och det känns verkligen när man får frågor som "när ska du och träna" "vilken är nästa tävling" liksom. Jag vet förstås att människorna bara menar väl, men jag rider dag för dag och försöker förstås planera framåt också, men som det ser ut just nu. Är det bara så att det är bättre att bara Leva i nuet om man säger så.

Jag uppskattar varenda dag med Mir , och jag är bara så glad för att han är min egna häst. Man lär sig att uppskatta det då man aldrig har ägt en själv förut. Nu menar jag förstås inte att inte de som har haft egna hästar längre inte skulle uppskatta det heller. Men jag ser också på ett sätt mig som otroligt lyckligt lottad att bara ha en häst som står i stallet, som jag kan göra vad som helst med. Om det nu är att åka och träna och tävla, eller bara rida barbacka ut i skogen.

 

Vi hoppas på det bästa, tänker inte ge upp, bara hoppas hoppas och vara envis som synden. Det har funkat förut åtminstone. Och, egentligen är det ju också hur man ser på det, postivit eller negativt liksom!