norahansen.blogg.se

Resten av sommaren

Publicerad 2014-06-17 23:31:30 i Allmänt,

Hej! Lite sent kanske?
Men bättre sent än aldrig :)

Tänkte berätta allting för er. Känns så skönt att få skriva ut detta. Har väntat med det så länge.

Zicko. Finaste ponnyn. Han var " min"
från Februari till Maj. Minns ni det?
Sen kom han tillbaka till stallet här.
Jag var väldigt glad för det. Det var
otroligt skönt att få rida med sällskap igen. Och att ha nån att prata och planerna med. Men det kändes ändå lite synd att ta Zicko från Emmes. Stället var som gjort för honom. Han hade trivits så bra där. Han var i jättebra skick enligt mig åtminstone när han kom därifrån. Glad och pigg. Han började gå med på lektioner och sånt. Jag red honom emellanåt. Jag fick dock veta att jag inte kunde träna honom för Malin mera. Det kom som en knytnävsslag i magen. Fick rida Vefas på lite träningar och det är kul :) Vefas är verkligen en kanonhäst!
Men med tiden så blev Zicko tröttare.
Och när E kom och titta på honom (hon hade inte sett honom sen han stod i Emmes) hade han ändrats väldigt mycket. Han hade inte lika mycket muskler mera och han stod liksom bara och sov. Det gick ju ingen större nöd på honom. Han mådde relativt bra. Men ändå. Jag fick mig en riktig tankeställare när E hade tittat på honom. Han var verkligen inte samma glada, lite halvgalna ponny som hade stått vid Emmes och betett sig som värsta 2 åringen. Nu var han gammal och trött.
När det var ridläger och när vi hade honom med på lektionen för de mindre barnen. Så ville jag nästan gråta. Han var så himla trött och surare har jag aldrig sett honom. Om det kom en häst i närheten så kickade han bakut. Usch, han var så trött. Efter det lägret tog jag honom
till stallet. Han stod där i fyra nätter och vilade. Där var han redan glad. När han igen togs tillbaka till betet. Så kom jag och kikade på honom nästa dag, och fick en rapport om att han hade varit sur och grinig på morgonen. Suck.
Då sa A att hon inte ville ha honom här, om han var såhär. Hon hade ingen andvändning för en ponny som Zicko. Jag förstod henne. Jag sa att jag ska fundera om jag skulle kunna flytta honom till Emmes. Igen. Jag fick int e mycket stöd,
och de trodde nog inte att det skulle göra så stor skillnad. Nog skulle han gå ute där också. Och sen började allt det jobbiga. Jag ringde E. Och där gick lyckligtvis allt bra. Han skulle kunna stå där. Och vara inne på nätterna.
Jag skrek och grät och bad och gjorde allt för att få mamma och pappa att säga ja. De hade gjort en stor ansträngning med att ha honom i Emmes i våras. Och var INTE villiga på att ta upp det igen. Jag ringde runt till mycket personer. Hit och dit. Gick i flera dagar och var så orolig.
Men jag var ändå fast besluten.
Jag skulle hjälpa Zicko. Jag ska få honom att bli glad igen.
För, när sommarn är slut. Kommer han inte tillbaka hit. Till stallet här alltså.

Han ska gå i en välförtjänt pension. Han är ju ändå 26.
Jag ska ha honom tils det. Jag skulle kunna ha honom hela vintern. Men jag vet att det inte skulle gå. Jag måste helt enkelt bara inse att mina föräldrar inte har råd. Sorligt men sant.
Men å andra sidan skulle jag nog inte gå frammåt i ridningen så värst mycket på honom mera.
Nu står han här i stallet. Han flyttar imorgon. Till Emmes. Om han flyttar imorgon. Det är inte helt säkert. Så är jag troligtvis inte hemma. Jag kommer hem klockan 6. Men nu har han blivit skodd. Så nu har vi det undan. Sen har vi också inte färdigt allt. Ett hyreskontrakt med ägaren ska och skrivas. Får se vad mamma tycker om det :(
Men jag ska klara det! Jag gör allt detta fö Zickos skull.
I Emmes kommer han inte ridas hårt. Jag kommer inte att ställa några stora krav på honom. Han ska bara ha det kul. Han ska få ha det kul. Sista gången han är igång.
Det kommer vara så otroligt svårt att skiljas från honom. Men tar det som det kommer.
Huvudsaken är att Zicko mår bra.
Jag måste passa på att säga ett stort tack till Alla som har hjälpt mig.
Mamma och Pappa framför allt. De skjutar och håller på. Gör nästan vad som helst för mig och Nike så vi kan hålla på som vi gör. Det är absolut inte alla föräldrar som gör det. Jag är otroligt tacksam för att jag får ha Zicko vid
Emmes. Och jag beundrar mamma och pappa för att de låter mig ha honom där.
Och Till min mommo och min mammas
kusin. Min Mammas kusin Willy ställer alltid upp för mig. Lyfter honom till skyarna! Min mommo med.
Zicko är allt för mig just nu. tänk att man offrar så mycket för en häst. Men inte vilken häst som helst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela