norahansen.blogg.se

 

Jag red för en ny tränare på torsdag kväll. Hon är en dressyrtränare som heter Jenni.

Det var en jättejätterolig träning. Vi red bara privat i en halv timme och det som var jättebra och nytt var att vi satt med en liten snäcka i örat så vi hörde vad hon sa. Nipsu var ganska spänd, långt ifrån den formen, viljan och humöret hon kan vara i. Men jag var ändå så sjukt glad! Jag tror att om jag skulle ha ridit för en annan tränare så skulle jag ha blivit besviken på mig själv. Men med Jenni var det rätt annorlunda. Vi tränade inte på nåt speciellt, men vi red i öppna och det tyckte hon var en bra övning för oss. Jag fick en otrolig kick med den där öppna övningen, definitivt nåt jag ska öva vidare på! ett projekt till med Nimfa 🐴 (Nipsus riktiga namn)

När vi galopperade fick jag verkligen den här känslan att jag skulle vilja fråga Jenni rakt ut.

- Hur GÖR du det där?? 

Och ändå var det jag som satt och gjorde allt! 😂

Kändes mest som om hon kom och viftade med ett litet trollspö och vips så var Nipsu där var vi ville ha henne.

Konstigt.... 😅

Not everyone can here the silent language between a horse and its rider... Men Jenni kan definitvt!