JA, jag ska till stallet VARJE dag.
När jag kollade på serien "Ryttareliten" för inte så längesen. Så pratade Alexander Zetterman om hur mycket man blir tvungen liksom "skippa" När man har häst. Han var nog inte den enda som sa:
- Man blir tvungen att ge bort SÅ mycket socialt.
När han sa det då. Så tänkte jag att så är det nog inte för mig. Jag tyckte jag hann helt bra med kompisar och hästarna. Men på senaste tiden har jag nog levt med hans ord i mitt huvud.
Jag kan ju börja med att säga. Med handen på hjärtat. Jag skulle ALDRIG klara mig utan mina kompisar.
Never, ever. Men jag skulle heller aldrig klara mig utan hästarna. I mina ögon är hästarna som jag umgås med. Precis lika mycket värda som mina kompisar. Jag tycker om dem lika mycket båda två. Det gör det ganska svårt att välja ibland. Men om man ser det såhär. Hästar, djur alltså. Och kompisar. Är så två olika invider. Hund och Katt liksom. Kompisar är männiksor. Som pratar ens språk, som man kan diskutera med. Som man skrattar och gråter med. Medan hästar är som projekt. Otroligt coola individer som man kan påverka på så många olika sätt. Man kan lära känna dem, alla hästar är olika och man lär sig något nytt varenda gång.
Hästar ser jag inte som en lika stor självklarhet som mina kompisar. Jag kan sluta med hästar imorgon. Men jag kan egentligen aldrig förlora mina kompisar. Det känns som om jag inte satsar på hästar nu. Om jag inte lägger min tid på dem allt vad jag kan. Så kommer de försvinna ur mitt liv. Det vill jag inte. ALDRIG.
Jag är beredd på att lägga många tusentals timmar i sadeln. Det har jag redan gjort i många år. För jag vill faktiskt kunna leva med detta. Inte bara ha det som en hobby. Detta en del av min vardag. Precis lika viktigt som att gå ut med hunden, att äta, sova, skicka med mina kompisar om hur mycket tycker om dom. Precis lika viktigt.
Jag är i stallet varenda dag. Jag vill till stallet varenda dag. Jag är beredd på att lägga kompisar lite åt sidan så jag kan vara med hästarna. Det behöver inte betyda att jag inte gillar att vara med dem det betyder inte att jag inte vill vara med dem.Men jag lägger dem fortfarande ett litet steg åt sidan. Jag hoppas folk kan förstå och acceptera det. Det är mitt val, mitt liv. OKEJ
Do what you love... Love what you do <3