Inget sadelnapp, härligt sällskap, och hästpratsabstinensbesvär
Gokväll bloggen! :D
Tyvärr så fick vi inget sadelnapp igår, vi provade först den sadel som såg bäst ut. Den var riktigt bekväm att rida i måste jag säga. Men den åkte också fram när jag hade ridit i den en stund :(
Vi testade också en annan sadel, som verkligen heller inte var bra. Den åkte fram i raserfart. Hade inte ens hunnit trava ett varv så satt jag på manken typ. :(
Men, om vi skulle hitta en svansrem till sadeln som vi testade först, så kunde den nog tror jag funka riktigt bra!
Håll tummarna, igen ;)
Idag red jag barbacka. Bara i fokus på att allt skulle vara avslappnat.
Jag orkar för sjutton inte med att varenda gång man sätter sig på en häst. SPECIELLT på Nipsu så ska de vara.
Böjningar in, ställningar ut, stöd på yttertygel... näsan in, böj och ställ böj och ställ..... blä blä blää....
Okej, så negativ kanske jag inte är. Men kort sagt, så fullkomligt sket jag i formen på Nipsu idag. Utan hon skulle bara vara avslappnad och lyssna på mig. Jag longerade henne en kort stund vilket funkade jättebra så jag bestämde mig för att sluta för att hon skötte sig så pass bra. Sen hoppade jag upp och tränade på att gå förbi ett "läskigt hörn" på vår ridplan. Nipsu har ju på senaste tiden bestämt sig för att det sitter en hästmördare i just det hörnet och i gårkväll under sadelprovningen gick det verkligen till överdrift. När jag igår bara skulle skritta som vanligt in i det hörnet så var det stopp, backning 13 m. Och sen upp på bakbenen. Även när jag skulle leda henne ut så slängde hon sig minst 5 meter bakåt och nästan slet av min arm i samma procedur. Fint Nipsu... Fint.... :/
Så idag tog jag tag i detta och med en smula övertalning... massa klappar och mycket uppmuntande beröm så gick hon till slut i trav, med sänkt huvud och långa tyglar från båda varven, in i hörnet.
Yeyy :D
Red sedan ut på en mycket ytterst trevlig diskussionsrunda i det vackra och varma höstvädret på finaste Kinuski.
Vi skrittade bara men det var verkligen så himla skönt. Om alla dagar kunde vara på det här viset skulle jag aldrig vilja ändra mitt liv över huvudtaget.
Om jag faktiskt får vara ärlig så har jag känt mig ganska ensam med allt som gäller Nipsu och hästar och ridning i allmänhet under sensommaren/början av hösten. Visst, jag har massa personer som jag kan på ett eller annat sätt diskutera "hästiga" problem med. Men ingen att riktigt dela drömmar och mål och diskutera väldigt invecklade saker med. Jag har alltid bara någon som jag bara ser någon enstaka gång i korridoren i skolan t.ex, som jag bara hinner växla ett par ord med innan lektionen börjar.
För tro mig. Jag kan sitta i timmar och prata häst. Jag är en brutal hästnörd och det börjar verkligen bli som ett abstinensbesvär just nu är att jag inte har någon ända själ som är helt perfekt sitta och diskutera om Nipsus vätskesamling i vänster kota eller om olika tränare eller om vilken lädertvål som det lönar sig att köpa.
Förstår någon hur jag menar?!
De människorna som jag nu just diskuterar ofta med om sånt. T.ex Elin i bussen ;)
Så har tyvärr inte lika mycket erfarenhet och KNAPPAST heller intresse för sådana saker.
Jag har ridit och hållit på med hästar i typ 10 år nu. Visst, det är kul med erfarenhet. Men det har väl också sina nackdelar. Det är inte många människor i min ÅLDER och i min NÄRHET som har hållit på med hästar i 10 år.
Jag menar absolut inte detta som skryt över huvudtaget. Utan detta är nog bara ett slags konstaterande.
Nu har babblat över det här typ helt ointressanta ämnet mot alla håll och kanter. Så knappast hälften förstår vad det är jag egentligen menar. MEN.
Jag vill ha en människa som är minst lika hästtokig som jag som vill diskutera med mig med jämna mellanrum om lädertvål, kvalite på stigbyglar, var man kan få morötter gratis och annat intressant. Om ni tycker detta låter intressant, eller känner någon sån person. Call me! //Nora ;)