...
Jag brinner för mitt hästintresse, det är det bästa jag vet och det ända jag tycker är superkul.
Om man talar om olika hobbyer alltså. Det kanske är lite skört ibland att bara ha EN grej som man håller på med,
men i mitt fall är det så.
Dock så kommer den här jobbiga känslan tillbaka igen. Det är inte kul att vara ensam.
Det är inte roligt att rida ensam varenda gång, och att själv stå och putsa utrustning etc etc.
Man vill ju ha en rid/stall/häst kompis! någon att rida, diskutera, planera och drömma tillsammans med.
Någon som man kan ha gemensamma mål med och någon man får uppleva mycket med.
Jag har haft flera såna här kompisar. Men alla har liksom hoppat av bussen under åren. Jag har bara fortsatt. Jag har aldrig tvivlat på mitt hästintresse, har alltid tyckt att det har varit roligt.
Det känns på något vis så synd att jag tycks aldrig hitta någon som har ett lika brinnande intresse som jag.
Senast för nån dag sen så började jag undra om de stallkompisarna som jag har, verkligen kommer att fortsätta så länge till? Just nu när det är mörkt och kallt, fick jag en vision om att en kompis typ skulle sluta med hästar så småningom. Visst är de alltid mina kompisar fortfarande, men det blir ju inte samma sak.
